Detta fantastiskt roliga event tilldrog sig i år i Lund.
Det enda smolket i glädjebägaren var att när jag skulle dra på mig den
medhavda sommarkostymen fanns kavajen och västen på plats, men byxorna
saknades. Hellre västlös än byxlös heter det ju inte, och så var det ju
inte heller. Efter att ha älgat runt i stadens alla klädbutiker (på cirka
25 minuter, fyra minuter i varje affär inklusive provrumstid,
medeltemperatur i de luftkonditioneringslösa lokalerna 30 grader) var jag
svettig som en isbjörn på Hawaii, men fortfarande iklädd jeans. Ja ja.
Frustration och svett förbyttes snart nog i glädjesång.
Efter den inledande repetitionen hölls konsert, dels på trappen (för ett
bröllopsfölje som befann sig i närheten) och dels på taket med utsikt över
Lund i allmänhet och Lundagård i synnerhet.
Därefter vidtog fördrink i parken och middag i salen.
Det är lätt att vara efterklok, att vara förklok är däremot något helt
annat. Dock hade Björn Johansson varit det sistnämnda och bjöd de som satt
i hans närhet på Resorb (vätskeersättning) som första snaps. Man tackar!
När helan (Resorben alltså) var uppdrucken vidtog själva festligheterna.
Det åts och dracks och sjöngs så det stod härliga till. Sedan sjöngs det
lite till, därefter åts och dracks och sjöngs det ytterligare till den
svulstiga korv som serverades efter midnatt.
Efter att ha hängt kvar lite efter sexan (nattmaten alltså) och sjungit
lite för oskyldiga förbipasserande ägnade sig jag, Johan, Björn och Knutte
(samt Vrang, dock bara som åskådare emedan han fått sångförbud*) åt s.k.
valvsjungning, där paradnumret i år var de sista takterna ur Bridge over
troubled water, huvudsakligen i tre f, eller kanske fyra.
Hemlullning skedde strax efter tre, ackompanjerad av den mellanblå
gryningshimlen.
*) Bara för att lugna eventuella halsläkare och andra berörda: Bilden ovan
på en vrålsjungande Vrang är arrangerad.
EDIT: Det var inte "Bridge over...", det var sista takterna på "Tonight" ur West Side Story, insåg jag när jag nyktrat till ytterligare.
Inlägg
